Orörande sysselsättning

Jag ska erkänna en sak. Jag gillar att rensa ut saker.

Med rensa ut menar jag inte bara att stoppa allt i en sopsäck och trava iväg till sopstationen. Utan jag menar verkligen rensa ut.
Sortera.
Ge bort till vänner och familj.
Skänka bort till välgörenhet.
Sälja på loppis eller nätet.

Det finns ett flertal viktiga steg som man först går igenom, innan det som är trasigt, äckligt, eller på annat sätt oanvändbart läggs i något sopkärl. (Mamma: bara för att jag vill gå igenom din garderob innebär inte att jag vill slänga allt som finns i den.)

Det jag gillar med hela utrensningsprocessen är att det ger en så skön känsla av kontroll när man väl är klar. Man vet precis vad som fanns i den garderoben eller den kartongen i källaren, och nu kan man bara njuta och känna sig trygg i all sin välsortering.

Allt som finns kvar är saker som verkligen ska vara kvar. Inget annat. Inga urvuxna kläder (uhu, det är lite jobbigt när man måste lämna ifrån sig kläder till lilla supersmala storasyster av den orsaken) och inga fula ljusstakar man fick i present när man fyllde 15 och som bara har flyttat med nedpackade i en kartong de sista 10 åren. Inga ointressanta böcker som man vet att man aldrig någonsin kommer att läsa, eller läsa om.

Det. Blir. Liksom. Rent.

Sen kan man diskutera huruvida det efterföljande välmåendet beror på att man har fixat sin Fäng-Schui eller vad det nu heter. Jag gillar i alla fall processen att sortera ut och göra sig av med sånt som är onödigt. Man känner sig lite lättare efteråt.

Jag gillar egentligen inte att äga för mycket saker. Varje gång jag flyttar brukar jag alltid bli lite hysterisk, gråta en skvätt över alla kartonger för att sedan bestämt hävda att jag ska bli buddist och ge bort allt jag äger och har. Vilket i sig kanske låter skrattretande eftersom jag, av indicierna att döma, verkar samla på skor. Men då ska ni veta att jag förra året inför ihop-flyttningen med älsklingen säkert gav bort 15 par skor till vänner och välgörenhet. Det ni!
(Det där om att jag säkert har köpt 10 par sedan dess… det bryr vi oss inte om nu, va?)

Min fantasiska vän Y och jag diskuterade en gång drömjobbet över en öl, och kom fram till att det nog vore att få rensa i folks garderober och röror, MOT BETALNING! Kan ni tänka er? Fria sorteringsmöjligheter, och en hel kontainer för allt skräp man grävt fram.

Frågan är vad man kan titulera sig? Oredskonsult? Prylrationalist? Skrubbsanerare?

Hör av er om ni kommer på nåt bra, så ska jag börja trycka visitkort. Nu ska jag gå på jakt i kryddhyllan efter passerade bäst-före-datum...

Inte om min strumpa

Hm... Har precis insett att man faktiskt kan blogga om absolut ingenting. Så den här inlägget får väl faktiskt ursäktas med att det verkar vara okej. Att blogga om ingenting, menar jag.

Orsaken till att det här inlägget görs är egentligen bara det här: jag vill visa upp mina nya skor.

Nu kan jag tänka mig att några av er kanske hajar till. Men oroa er inte. Jag har inte plötsligt vaknat en dag och tänkt att "Nu ska jag bli den nya Ebba von Sydow!". Tvärt om. Ska jag vara ärlig så verkar Cyberrymden mer eller mindre vara full av ambitiösa tjejer (ja, det verkar vara vanligast) som bloggar om vad dom har på sig. Just den dagen.
"Idag har jag mina smala Acne-jeans, med en grå topp från H&M och ett bälte från Lenas Second-Hand." Och så ett foto med huvudet bortklippt.
Jaha. Intressant?

Jag kanske skulle börja ta kort och visa upp vilka strumpor jag har på mig, varje dag. Ibland är det allvarligt talat lite spännande. Eftersom jag är sambo i en etta, så har vi inte allt för stort utrymme för kläder och ting. Tidigare när jag var singel och hade 55 kvadratmeter för mig själv så hade jag en separat hylla i garderoben, bara för strumpor. Japp. Ni kanske inte tycker att det är något speciellt, men tro mig: det är en lyx.

Nu när jag är sambo på 45 kvadratmeter så jag en kombinerad strump-underklädes-bältes-scarfs-hylla i garderoben. Allt ligger visserligen sorterat, men trångt och utan översikt. Man drar inte gärna ut hyllan alls. Den är lite som ett mörkt hål. Man sticker in handen, famlar runt lite, sliter ut ett par rena strumpor, stänger garderobsdörren snabbt och hoppas att hyllan inte ska rasa ner. Plastkonstruktionen har nämligen knäckts i sidorna, eftersom den är så hårt lastad. En dag kommer det hela att braka, och då krossar tjolablanget antagligen skrivaren som står längst ned i garderoben. Eh...

Min kära sambo böjde sig precis över min axel, läste inlägget med höjda ögonbryn, och sa "Glöm inte att skriva att du flyttade in här frivilligt!".

JAG FLYTTADE IN HÄR FRIVILLIGT.

Var var jag? Jo... Hursomhelst lovar jag att ni i i den här bloggen ska slippa inlägg i stil med"Dagens strumpa".

Däremot tänkte jag idag visa upp mina nya skor! Dom är nämligen som ett vårtecken på två sulor. Man blir glad.

Det kan vara den luftiga konstruktionen (läs: bör inte användas när det regnar) . Det kan också vara prickarna.
Röda prickar på vit botten bara säger vår tycker jag.
Eller så associerar man till vita nyrakade ben.
Eller myggbett.
Eller vattkoppor.

Bedöm själv. Här har ni dom!

Ursäkta den osexiga inramningen. Tänkte först ställa dom på köksbordet, men hindrades då av en inre röst som med min mors stämma förmanade mig att "inte ställa skorna på bordet!" Jag vet ärligt talat inte om förmaningen bara har med hygieniska orsaker att göra, eller om det även är någon slags skrock inblandad. "Gå inte under en stege, för då får du otur! Kissa inte i motvind, för då blir du blöt! Ställ inte skorna på bordet, för då får du mjältpest!"

Jaha. Nu har ni sett dom. Och nu har ni också fått bevis på att man kan blogga om absolut ingenting. God vår på er!