Budapest ar kant for sina caféer, och de bakverk som dar serveras.
Vi har nu satt oss pa ett av dessa och bestallt in ett par tartbitar som ska avnjutas med (i mitt fall) en dubbel espresso. Josses, dom har fint kaffe i det har landet. Det ar bra. Det ar riktigt bra. Ah... kaffe.
Vad var jag nu? Jo, tartbitar.
Jag har valt en hasselnotstarta, och P nagot som ser ut som en gul Napoleonbakelse. Den kallas for Citrontarta. Tror vi. Som sagt ungerska - inte helt latt att forsta.
Enligt gangse sed sa ater jag och P upp halva bakverket var, och byter sedan tallrik med varandra. Efter forsta smakbiten av citronskapelsen tanker jag
"- Shit, vilken konstig citronsmak! Ska det verkligen smaka sa har?"
Eftersmaken ar bizarr. Exakt vad den paminner om kan jag inte riktigt komma fram till, utan jag valjer att ta en bit till.
Eftersmaken gar fran att vara bizarr till bedovande fruktansvart avskyvard. Nu slar det mig ocksa var jag har kant smaken tidigare. Jag skjuter tallriken bryskt ifran mig och utbrister forskrackt
"- Aaaaa fy satan, det smakar SPYA!!!!"
Dom andra tittar forvanat pa mig, men P sager da lugnt och konstaterande
"- Jag tyckte att den smakade konstigt. Men jag tankte att det kanske skulle vara sa?"
Citrontartan gar runt bordet, och mycket riktigt: den aven luktar spya. Nagot ar riktigt fel. A tillkallar servitrisens uppmarksamhet, ber henne lukta pa den. Hon ryggar forskramt tillbaka och viftar till sig en annan servitris, ber henne lukta varpa hon lika forskramt ryggar tillbaka.
Tartan ar helt enkelt dalig. Mycket dalig. Eftersmaken far mig att vilja hulka och harkla mig, och mina forsok att skolja bort den med espresso hjalper foga.
Nu nar detta inlagg skrivs ar klockan snart 2230, och gott och val 7 timmar sen cafébesoket.
Men jag lovar, smaken sitter dar den ska fortfarande. Mmmm..... Spytarta.
24 juni 2007
Fredagen den 22:a juni
Kara ni. Som jag forstatt sa var det sporegn och kallt pa midsommar i Goteborg. Maste bara fa saga att vi tillbringade midsommarafton vid ett utomhusbad, liggandes i termalbassangen, lasandes var sin bok.
Jag gillar verkligen varma utomhusbassanger. Kan forsta att det inte kanske ar mojligt att satta upp i Goteborg (Budapest har namligen tillgang till ett antal varma kallor rakt under staden - gratis, varmt, mineralrikt vatten), men visst vore det ett skont satt att umgas?
Glad midsommar - i efterskott!
Jag gillar verkligen varma utomhusbassanger. Kan forsta att det inte kanske ar mojligt att satta upp i Goteborg (Budapest har namligen tillgang till ett antal varma kallor rakt under staden - gratis, varmt, mineralrikt vatten), men visst vore det ett skont satt att umgas?
Glad midsommar - i efterskott!
Bizarrobad
Det ar dagen fore midsommar, och det ar fruktansvart varmt i Budapest.
Enligt sed tillbringar vi dagen (eftersom vi ar i en frammande stad pa semester) med att i rask takt vandra fran sevardhet till sevardhet. Det ar sa vi brukar gora. Och det ar ett trevligt satt att se och upptacka en stad. Bara det att det ar sa varmt.
Som jag kanske namnt tidigare sa ar jag inte sa fortjust i varme. Inte for stark varme i alla fall. Den har dagen ligger temperaturen pa nagon stans mellan 35-40 grader, och trots sval och luftig kladsel sa forvandlas man ganska snabbt till ett svettigt monster.
Allt eftersom dagen forskrider sa blir jag allt mer klibbig, allt mer trott, och allt mer grinig. Till slut ar jag sa varm och trott att jag inte langre orkar prata. Alla P:s forsok till kommunikation besvaras med enstaviga grymtningar.
- Ar det okej, Hanna?
- ... Ja.
- Vad vill du gora nu?
- ... Ja.
- Ar du hungrig?
- ... Nej.
- Vill du ha en kram?
- ... Fn heller.
Tack och lov ar P vid relativt sunda vatskor, och bestammer att vi ska ga och bada pa ett av Budapest mest kanda badhus. Forst tanker jag att karln ar galen, eftersom
A) Det ar apvarmt, och
B) Budapests badhus ar kanda for sina termalbad, dvs VARMA bassanger.
Hur som helst hamnar vi pa Szechenzyi Gyogyfürdő (fraga mig inte vad det betyder - ungerska ar helt omojligt att forsta sig pa), och betalar in oss pa badhuset.
Att ga pa ett ungerskt badhus ar ett kapitel for sig. Det ar latt att kanna sig lite forvirrad. Upplagget ser namligen ut pa foljande satt:
1. Man gar till kassan och betalar intradet. Man far har gora valet mellan skap eller kabin (las: eget omkladningsrum). Jag valde skap.
2. Man tar sin biljett och visar upp den for vakten vid ingangen till damernas omkladningsavdelning.
3. Man letar ratt pa sektionen dar alla skap finns. Att hitta var skapen finns ar inte helt enkelt, men man gar helt enkelt i riktningen efter den pilen som inte heter "Kabin".
4. Nar man hittat avdelningen med alla skap, valjer man ett som ar ledigt. Man stoppar in sina grejer, tar sin badkladsel och handuk och pakallar uppmarksamheten fran nagon av personalen.
5. Damen i fraga tar fram ett snore med liten bricka med ett nummer pa. Detta nummer skriver hon upp pa en liten griffeltavla pa insidan av skapsdorren.
6. Damen laser skapsdorren, racker over brickan och pekar med fingret pa SKAPSDORRENS nummer och sager strangt "Memore." Det roliga ar namligen att numret pa skapet har absolut inget att gora med nummerbrickan. Man bor alltsa valja ett skap med ett nummer som man latt kan komma ihag.
7. Man tar nummerbrickan och trar den over handleden (eller knyter fast den i sin badkladsel) och traskar sedan vidare till duschen, och sen vidare till bassangen.
8. Har valjer man den bassang som ar markt med "38 C", sjunker ner i det perfekt tempererade varma vattnet, och tackar sin fantastiska underbara och inte alls galna sambo for insikten att det var precis det har man behovde. Sen vagrar man att stiga upp.
Har skulle man kanske tro att berattelsen om badhuset var klar. Men sa ar naturligtvis inte fallet. Det var ju det dar med vadret. Under tiden vi befinner oss pa badhuset hinner vadret sla om fran stralande sol och klarbla himmel till ett sjudundrande askvader som inte jag har sett maken till tidigare.
Aska. Hagelstorm. Regn som fullstandigt piskar ner. Var tror ni att vi sitter? Japp, i utomhusbassangen, i det 38-gradiga vattnet. Aven om det kanske inte var det mest sakra stallet att befinna sig pa, sa var det en fantasisk plats att uppleva ett ovader. Vi (och ett 20-tal andra galningar) satt kvar i bassangen gott och val en timme under ovadret, innan personalen ropade ut i hogtalarna att vi var tvugna att lamna bassangen. Eller nat i den stilen. Som sagt, man forstar ingen ungerska. Alla andra reste sig och gick, sa da gjorde vi det ocksa. Blixten hade dessutom ocksa slagit ned i badhuset en timme tidigare, sa jag antog att dom blev lite skraja.
Kanske inte sa klokt. Men roligt var det. Och 38-gradigt vatten ar perfekt att sitta i nar det haglar...
Enligt sed tillbringar vi dagen (eftersom vi ar i en frammande stad pa semester) med att i rask takt vandra fran sevardhet till sevardhet. Det ar sa vi brukar gora. Och det ar ett trevligt satt att se och upptacka en stad. Bara det att det ar sa varmt.
Som jag kanske namnt tidigare sa ar jag inte sa fortjust i varme. Inte for stark varme i alla fall. Den har dagen ligger temperaturen pa nagon stans mellan 35-40 grader, och trots sval och luftig kladsel sa forvandlas man ganska snabbt till ett svettigt monster.
Allt eftersom dagen forskrider sa blir jag allt mer klibbig, allt mer trott, och allt mer grinig. Till slut ar jag sa varm och trott att jag inte langre orkar prata. Alla P:s forsok till kommunikation besvaras med enstaviga grymtningar.
- Ar det okej, Hanna?
- ... Ja.
- Vad vill du gora nu?
- ... Ja.
- Ar du hungrig?
- ... Nej.
- Vill du ha en kram?
- ... Fn heller.
Tack och lov ar P vid relativt sunda vatskor, och bestammer att vi ska ga och bada pa ett av Budapest mest kanda badhus. Forst tanker jag att karln ar galen, eftersom
A) Det ar apvarmt, och
B) Budapests badhus ar kanda for sina termalbad, dvs VARMA bassanger.
Hur som helst hamnar vi pa Szechenzyi Gyogyfürdő (fraga mig inte vad det betyder - ungerska ar helt omojligt att forsta sig pa), och betalar in oss pa badhuset.
Att ga pa ett ungerskt badhus ar ett kapitel for sig. Det ar latt att kanna sig lite forvirrad. Upplagget ser namligen ut pa foljande satt:
1. Man gar till kassan och betalar intradet. Man far har gora valet mellan skap eller kabin (las: eget omkladningsrum). Jag valde skap.
2. Man tar sin biljett och visar upp den for vakten vid ingangen till damernas omkladningsavdelning.
3. Man letar ratt pa sektionen dar alla skap finns. Att hitta var skapen finns ar inte helt enkelt, men man gar helt enkelt i riktningen efter den pilen som inte heter "Kabin".
4. Nar man hittat avdelningen med alla skap, valjer man ett som ar ledigt. Man stoppar in sina grejer, tar sin badkladsel och handuk och pakallar uppmarksamheten fran nagon av personalen.
5. Damen i fraga tar fram ett snore med liten bricka med ett nummer pa. Detta nummer skriver hon upp pa en liten griffeltavla pa insidan av skapsdorren.
6. Damen laser skapsdorren, racker over brickan och pekar med fingret pa SKAPSDORRENS nummer och sager strangt "Memore." Det roliga ar namligen att numret pa skapet har absolut inget att gora med nummerbrickan. Man bor alltsa valja ett skap med ett nummer som man latt kan komma ihag.
7. Man tar nummerbrickan och trar den over handleden (eller knyter fast den i sin badkladsel) och traskar sedan vidare till duschen, och sen vidare till bassangen.
8. Har valjer man den bassang som ar markt med "38 C", sjunker ner i det perfekt tempererade varma vattnet, och tackar sin fantastiska underbara och inte alls galna sambo for insikten att det var precis det har man behovde. Sen vagrar man att stiga upp.
Har skulle man kanske tro att berattelsen om badhuset var klar. Men sa ar naturligtvis inte fallet. Det var ju det dar med vadret. Under tiden vi befinner oss pa badhuset hinner vadret sla om fran stralande sol och klarbla himmel till ett sjudundrande askvader som inte jag har sett maken till tidigare.
Aska. Hagelstorm. Regn som fullstandigt piskar ner. Var tror ni att vi sitter? Japp, i utomhusbassangen, i det 38-gradiga vattnet. Aven om det kanske inte var det mest sakra stallet att befinna sig pa, sa var det en fantasisk plats att uppleva ett ovader. Vi (och ett 20-tal andra galningar) satt kvar i bassangen gott och val en timme under ovadret, innan personalen ropade ut i hogtalarna att vi var tvugna att lamna bassangen. Eller nat i den stilen. Som sagt, man forstar ingen ungerska. Alla andra reste sig och gick, sa da gjorde vi det ocksa. Blixten hade dessutom ocksa slagit ned i badhuset en timme tidigare, sa jag antog att dom blev lite skraja.
Kanske inte sa klokt. Men roligt var det. Och 38-gradigt vatten ar perfekt att sitta i nar det haglar...
21 juni 2007
Vildsvin och trumpeter
Sa var vi pa plats i Budapest.
Det borjar med en viss forvirring nar vi ska checka in pa vart hostel. Hostelet har namligen aldrig sett den bokningssajt vi har anvant oss av, men sager sig anda ha ett rum ledigt. Fast, dom foreslar ju hellre att vi ska ta ett dubbelrum pa deras systerhostel ett par hundra meter ifran. Dar kan vi fa bade dubbelsang, frukost och eget badrum for samma pris. Vi rycker pa axlarna och sager okej.
Val pa plats pa det andra hostelet visar det sig att det visserligen ar bade dubbelsang och frukost, men med delat badkar. Stor forvirring. Men vi checkar in. Till ackompanjemanget av enormt falskt trumpetspelande. Nagon star i rummet tvars over hallen och forsoker lara sig spela trumpet. Det later fordjavligt. Rorande daligt, faktiskt. Sa daligt att jag blir pa gott humor igen.
Rummet ar GIGANTISKT, i alla fall pa hojden. Har pratar vi takhojd pa 4 meter. Minst. Rummet i sig ar ganska litet, har en stenhard madrass, dom minsta kuddar jag nagonsin sett och ingen ac. Glomde jag att saga att det ar varmt i Budapest. Det ar tokvarmt. Ungefar runt 35 grader.
Efter incheckning sa strosar vi ivag pa stan, jag ar angelagen om att se om jag kanner igen nagat under vagen. Det var som sagt var 17 ar sen jag var har sist. Hitills sa ar inget bekant mer an lejonbron. Vi ater middag pa ett stalle som Lonely Planet rekommenderat pa Budasidan. Restaurangen har vilt som specialitet sa jag passar pa och ater vildsvin. Det smakar lite som ren, fast tamare :)
Det borjar med en viss forvirring nar vi ska checka in pa vart hostel. Hostelet har namligen aldrig sett den bokningssajt vi har anvant oss av, men sager sig anda ha ett rum ledigt. Fast, dom foreslar ju hellre att vi ska ta ett dubbelrum pa deras systerhostel ett par hundra meter ifran. Dar kan vi fa bade dubbelsang, frukost och eget badrum for samma pris. Vi rycker pa axlarna och sager okej.
Val pa plats pa det andra hostelet visar det sig att det visserligen ar bade dubbelsang och frukost, men med delat badkar. Stor forvirring. Men vi checkar in. Till ackompanjemanget av enormt falskt trumpetspelande. Nagon star i rummet tvars over hallen och forsoker lara sig spela trumpet. Det later fordjavligt. Rorande daligt, faktiskt. Sa daligt att jag blir pa gott humor igen.
Rummet ar GIGANTISKT, i alla fall pa hojden. Har pratar vi takhojd pa 4 meter. Minst. Rummet i sig ar ganska litet, har en stenhard madrass, dom minsta kuddar jag nagonsin sett och ingen ac. Glomde jag att saga att det ar varmt i Budapest. Det ar tokvarmt. Ungefar runt 35 grader.
Efter incheckning sa strosar vi ivag pa stan, jag ar angelagen om att se om jag kanner igen nagat under vagen. Det var som sagt var 17 ar sen jag var har sist. Hitills sa ar inget bekant mer an lejonbron. Vi ater middag pa ett stalle som Lonely Planet rekommenderat pa Budasidan. Restaurangen har vilt som specialitet sa jag passar pa och ater vildsvin. Det smakar lite som ren, fast tamare :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)