Snobbism

Ibland är jag så töntig att jag roar mig själv.

Under sommaren har jag (på grund av min påtvingade kafferansonering) gått och blivit tedrickare. Och inte bara det, jag har gått och blivit en snobb till på köpet!

Denna snobbism har nu gått så långt att jag idag tog med en speciell tesil till jobbet för att kunna brygga direkt i koppen, samt några olika sorters te i lösvikt (påsar - you´re the devil!!).

Det var ju bara det att det inte tog slut där. Jag var ju tvungen att märka teburkarna också. Med HELA tenamnet. För man måste ju se att det är Darjeeling First Flush man dricker och inte vanligt sketans Darjeeling.



Skratta gärna, om ni vill. Det är helt okej.
Snart kommer jag och pimpar er tekanna...

Små saker som gör mig lycklig

Sitter längst fram på 7:ans spårvagn på väg hem från jobbet. Framför mig står en kille i tidiga tonåren och ser så där lätt frånvarande och uttråkad ut som bara tonåringar kan. Ser på honom och kommer av en händelse att tänka på en artikel om ungdomars matvanor och ökande fetma som jag läste för ett tag sen.

Tro nu dock inte att killen framför mig är obes på något vis. Tvärt om. Han ser fullständigt normal ut. Orsaken till att jag associerar honom till tidningsartikeln är hans ålder.

I artikeln beskrivs den undersökning som Mjölkfrämjandet har gjort i samarbete med Lunarstorm om ungdomars mellanmålsvanor. Det vanligaste mellanmålet visade sig vara, håll i er nu, kokosboll och läsk. Häh. Huh. Uj!!!

"Jaaa, tänk vad illa" tänker jag och tittar på killen längst framme i vagnen. "Hur ska detta sluta egentligen? Vi kommer ju stå där om 20 år med ett fullständigt berg av feta unga människor. Dom kanske kommer att döpa generationen till fettberget, på samma sätt som någon döpt 40-talisterna till köttberget. Voj voj."

Jag skakar på huvet lite sorgset. Ja. Hur ska detta sluta egentligen?

Då händer det. Killen öppnar sin ryggsäck och plockar upp - en BANAN!!!!

Jajjamen! Jubel och klang! Den unge mannen äter en FRUKT! Inte en skymt av vare sig kokosboll eller dricka.

Kanske finns det trots allt hopp. I alla fall om Sveriges framtid håller en banan i handen...